Andersta, Sparrsätra:
År 1726 i februari månad hölls laga vinterting i Åsunda härad …..
.....då bonden Daniel Jonsson i Sparrsätra by anklagade avskedade soldaten Carl Sparrin på Andersta ägor enligt följande: Sparrin ska ha överfallit honom dagen före julafton uti Andersta "med hugg och slag samt bitit honom stort stycke utur näsan, och tillfogat honom medelst bitande skada uti tummen". Bonden krävde att soldaten straffades samt ersatte honom för sveda och värk samt för "dagars försummelse" då han tvingats vara under fältskärens kur. Därutöver ville Daniel Jonsson ha ersättning för fältskärslönen samt andra utlägg.
Daniel Jonsson berättade att han varit till bonden Anders Andersson i Andersta dagen före julafton för att låna en hyvel. Därifrån hade han i sällskap med soldaten Hilsberg gått till Mats Pärssons gård, där Sparrin varit. Daniel hade bett om ursäkt för att han kommit, men också krävt Sparrin på en daler kopparmynt, som han haft att fordra av Sparrin. Soldaten sprang då upp, ryckte mössan av Daniel, tog honom i huvudet och ryckte i hans hår. Daniel lyckades komma loss, men Sparrin hade då åter överfallit honom 2 gånger. Han hade haft ikull Daniel, bitit honom först i ögonbrynen, sedan bitit stycket utur näsan, och åter därefter fått Daniels tumme i munnen och bitit rejält i den . Daniel blev av sina skador "mycket eländig, intet kunnat gå i kyrkan hela högtiden, utan ligga inne under fältskär cur. Framvisade näsan och tummen, vilka lemmar funnos vara skadda".
Fältskärens Thorins attest från den 16 februari 1726 lämnades in, lydande: "Undertecknad betygar härmed, det bonden Daniel Jonsson ifrån Sparrsätra by, kom till mig julafton heller den 24 december anno 1725, vilken hade efterföljande ….blessyrer, nämligen
1. ett sår över högra ögonbrynet om en styver stort
2. hängde ner på översta läppen ett slitet stycke av framdelen av hans näsa, om en finger brett, som allenast kvarhängde med en liten hudlapp av vänstra näsbor'n.
3. hade han ett litet sår vid nageln på dess högra tumme
och sade sig ovannämnda Daniel Jonsson hava bekommit dessa skador dagen förut, av en förr avskedad soldat Carl Sparrin benämnd, som honom av arghet så illa bitit, och därigenom en sådan olycka förorsakat. Vad mitt besvär angår, så hava jag haft vid dessa blessyrer en stor möda och omkostnad för all ting vid det förskilda nässtycket, emedan det alldeles så gott som bort dött på honom. Så vill jag härmed ……..allt sextio daler kopparmynt allenast fordra. ….
Enköping den 16 februari 1726
And: Thorin, regements och stadskirurg".
Sparrin svarade att han varit hos Mats Pärsson i Andersta dagen före julafton. Daniel Jonsson hade då kommit in och börjat kräva Sparrin på en daler kopparmynt. Därefter hade Daniel överfallit honom två gånger. När han på på det sättet blivit överfallen, hade han måst försvara sig med eldtången - men om han slagit och skadat Daniel sade han sig inte veta.
Soldaten Hilsberg, som Sparrin kallad in som sitt vittne, fick vittna utan ed (då Daniel menade att han var jävig eftersom Hilsberg också ska ha slagit Daniel). Hilsberg berättade att de bägge börjat att slåss, men att Daniel "förfört sig först". Sparrin hade slagit Daniel med eldstången och hade råkat slå honom i ansiktet. Hilsberg tillfrågades om han hade slagit Daniel. Han erkände att han slagit honom med en käpp några slag över ryggen för att skilja dem åt.
Nästa dag, den 19 februari, fortsatte tinget. Daniel åberopade till vittnen Pär Andersson, Anders Andersson samt piga Karin Andersdotter, alla i Andersta. Samtliga erkändes sin vittnen och berättade var för sig efter avlagd ed:
Pär Andersson visste inte vem som startat men de låg båda på golvet. Pär hade sett, att Daniel när han legat på golvet med Sparrin hade blödit illa. Han hade inte sett att Sparrin slagit Daniel med någon eldtång.
Anders Andersson: Daniel Jonsson hade kommit efter slagsmålet alldeles blodig och klagat över Sparrin. Denne och Hilsberg hade också kommit dit efter en stund. Daniel hade då legat, och sagt till Sparrin: "Kom hit och se huru jag ser ut". Sparrin hade svarat och tagit en yxa i vrån: "Jag skall giva dig mer". Sparrin hade (senare ?) lovat Daniel 20 Daler i förlikning, men Daniel ville inte förlikas med honom.
Karin Andersdotter: Daniel hade kommit till Storgården där Karin tjänade om aftonen. Han hade blödande klagat över Sparrin och att han hade blivit sönderslagen. Sparrin och Hilsberg hade kommit efter en stund. Daniel hade då sagt till Sparrin: "Kom hit och se huru jag ser ut". Sparrin hade tagit yxan i vrån och sagt: "Jag ska giva dig mer".
Mats Persson i Andersta påkallades till vittne av Sparrin, men Daniel ansåg att han var jävig då Mats Person ska ha hårdragit Daniel samt hotat ge honom betalt för att Daniel angivit Mats son för mantalslängden. Mats Persson började då att träta på Daniel och frågade om inte han hade gjort orätt emot honom, som uppsatt sonen i mantalslängden.
Sparrin klagade på att "Daniel gjort hemgång hos honom, och honom först överfallit". Daniel anhöll om ersättning som skadestånd.
Tolvman Olof Larsson iBenala som synat Daniel Jonsson berättade, att han om natten före julaftonen blivit efterskickad av Daniel Jonsson som legat i Andersta. Tolvmannen hade rest dit, funnit att "nässnibben varit avslagen och nederhängande, vänstra ögonbrynet varit löst, högra tummen varit söndertuggad och biten". Daniel hade klagat att Sparrin hade illa bitit honom, och "bloden varit allt över honom".
Häradsrättens dom löd:
"Resoluto: såsom förr avskedade soldaten Carl Sparrin haver mycket illa skadat bonden Daniel Jonsson, då han kommit dagen för julafton till Mats Pärssons, och krävt 1 daler kopparmynt av Sparrin, havandes Sparrin avslagit ett stycke av Daniel Jonssons näsa, så att intet mer än litet av hudlappen varit kvar, varmedelst Daniel Jonsson stor skada och värk haft, dessutom har ock Sparrin tillfogat Daniel ett blodsår över ögat, och ock sönderkrossat tummen på honom, som på intet annat sätt kan finnas vara skett, än genom bitande, ty på lägges Carl Sparrin att plikta för ett fullsår efter 6 cap sårmåla balken med vilja 20 mark silvermynt, för 2 blodsår 2 gånger 6 mark silvermynt, efter 10 cap samma balk. Varförutom Sparrin skall betala efter stadsfältskären Thorins gjorda pratension fältskärlön till 60 daler silvermynt, men för sveda och värk samt tidspillan och expenser 15 daler. Blivandes Daniel Jonsson befriad från Sparrins klagan, att hava begångit hemgång emot Sparrin, emedan intet finnas att Daniel gångit till Sparrin i vredsmod, eller gjort övervåld med dörrar eller fönsters sönderbrytande, icke heller tillfogat Sparrin någon blånad eller blodvite".