Lådö, Sparrsätra
1829 i slutet av oktober hölls laga höstting i Åsunda härad..:
Rusthållaren och bonden Anders Olsson från Lådö hade hittats död på marken nära sin gård i Lådö den 7 oktober. Kronolänsman Luhr hade därför, tillsammans med änkan Maria Eriksdotter och sonen Anders Andersson i Lådö, låtit inkalla vittnen för att reda ut vad som hänt.
Det man tror sig veta så här långt är att "Anders Olsson dagen förut varit hos en avskedad dragon Trogen på Lådö bys ägor, där han förtärt kaffe och brännvin. Anders Olsson, som lärer varit rusig, har, då han skulat gå ut från Trogen, fallit omkull. Samt blivit återinledd och lagd på en kista. Ansiktet skall vid detta tillfälle hava varit blodigt och blodet blivit avtvättat av en kvinnsperson vid namn Anna Bengtsdotter. Huru Anders Olsson sedermera kommit därifrån har varken Trogen eller någon annan kunnat uppgiva".
Det första vittnet att höras var därför kyrkovaktmästare Carl Trogen: "att den 6te innevarande månad klockan omkring två eftermiddagen hade Anders Olsson inkommit till Trogen uti dess hemvist och efterfrågat skomakaren Söderberg i avsikt att låta honom laga skor samt där uppehållit sig någon stund. Har emellertid Johan Eriksson och dess son Erik även inträffat och samtalat med Anders Olofsson. Sedan han förtärt en kopp kaffe och en halv jungfru brännvin begivit sig ut i avsikt att gå hem, men av Trogen, som en kort stund därefter även gått ut för att efterse sina kreatur, träffats liggande på en dikeskant ej långt från Trogens stuga, då Anders Olsson varit blodig på högra handen och kindbenet men ej sagt sig blivit på något sätt våldförd, varefter Trogen kallat Erik Johansson och med biträde av honom upprest Anders Olsson, som då varit så matt att han med möda kunnat stå och slutligen blivit av Anna Bengtsdotter inburen i stugan och med en kudde under huvudet lagd på en kista, varifrån Anders Olsson sedan han någon stund vilat sig, åter uppstigit och i sällskap med Erik Johansson ånyo begivit sig på hemvägen".
Trogen sa också att Anders Olsson mot slutet av sin levnad alltid lidit av matthet så det var svårt att avgöra om han denna dagen varit kraftlösare än vanligt.
I liköppningsprotokollet från den 12 oktober får man veta att kroppen var av medelmåttlig längd men mager och avmärglad. Provinsialläkare Rudholphi intygar att Anders Olsson hade två färska blodsår med ojämna kanter på vänstra kindbenet samt att huden på näsryggen var avskrapad. Han hade gamla bensår på båda benen. Vidare var de "fina tarmarnas ådror mer än naturligt blodfyllda" och det luktade sprit (?) om maginnehållet. Rudholphi drog av detta slutsatsen att Anders Olsson varit rusig av starka drycker vid dödsfallet och att han dött av slag. Det yttre skadorna var inte ovillkorligen dödande och hade troligen tillkommit genom ett fall.
Häradsrättens utslag: ...".anser häradsrätten det vara upplyst, att Anders Olsson förmedelst omåttligt bruk av starka drycker tillsatt livet. Och prövar .....därför i förmågo av 5 § kungliga förordningen emot fylleri och dryckenskap den 24 augusti 1813, skäligt det skall Anders Olssons lik i tysthet begravas".