Ål, Vårfrukyrka
Vid Åsunda härads vinterting år 1725 …
… kom befallningsman på Fånö gård välbetrodde Lars Nyman, som var förmyndare för sin omyndiga brorson Carl Andersson, samt pojkens styvfar Erik Pärsson i Ål inför rätten. De hade från båda sidor stämt varandra. Lars Nyman hävdade att Erik Pärsson föregående år förlett gossen Carl att ingå äktenskap med Eriks syster, Margeta Pärsdotter. Detta hade skett utan förmyndarens vetskap och Nyman menade att äktenskapet måste upphävas då det var olagligt.
Erik Pärsson å andra sidan menade att gossen av egen vilja ville gifta sig med systern. Han tyckte också, att Nyman måste bevisa att det funnits skäl för Erik att hindra äktenskapet - och kunde han inte det borde han betala alla omkostnader som varit i samband med bröllopet. Därutöver borde Nyman visa att han var laglig förmyndare för Carl, samt ersätta Erik för utlägg i samband med rättegången.
Nyman fick dock stöd av lagen då häradsrätten hänvisade till 1686 års kyrkolag, och färklarade bl a "att ingen må gifta sig förrän han är kommen till mogen och laglig ålder" och "ingen omyndig och stadd under annans mans våld, skal hemligen förlova sig". Rätten sa vidare om gossen Carl Andersson i Ål: "som icke är mer än 15 år gammal, och ännu omyndig, samt stadd under förmyndare, och oskickelig till att förlova sig och bygga äktensskap". Vad gäller styvfadern menade häradsrätten att han inte var förmyndare och att han därför inte hade rätt att råda Carl till detta eller låta honom genomföra äktenskapet. Nyman, som var den rätta förmyndaren, hade alltså haft både makt och skäl att hindra äktenskapet.
Nyman friades från allt det som Erik Pärsson anfört mot honom. Däremot skulle Erik Pärsson ersätta Lars Nymans omkostnader, en summa på 46 daler kopparmynt.
Slutligen slog rätten fast, att "börandes gossen Carl vara under sin fadersbroders förmyndarskap, och honom åtlyda, och detta till följe av 39 § uti förmyndareförordningen 1664".
Att äktenskapet verkligen hade genomförts har inte kontrollerats, inte heller om det i så fall upphävdes. Det finns en möjlighet, trots formuleringarna ovan, att det endast hann komma till lysning i kyrkan. Det förefaller troligt att någon reagerat på gossens låga ålder redan då. Det kanske var just så det kom till farbroderns kännedom?