Boda, Vårfrukyrka
År 1745 den 23 augusti hölls urtima ting …..
..” en kvinnsperson. Lisa Mattsdotter, barna.. ifrån Boda Säteri här i häradet och Wårfrukyrka socken blivit till slottsarresten i Upsala införd, såsom den där i anledning av dess i åtskilliga personers övervaro gjorda bekännelse för barnamord”.
Lisa ska vid allhelgonatiden blivit havande med drängen Erik Olsson, som också tjänade på Boda gård.
Erik skall ha märkt hur det var ställt med henne efter 6-7 veckor, och när han frågade henne bekräftade hon hans misstankar. Erik bad henne då gå till Brita i Brunna, för att där låta sig … på fötterna, varigenom han förmenade att fostret skulle fördrivas. Lisa ville inte följa hans råd. Hon mindes också att han han en gång tidigare berättat för henne, att i Wiggeby trädgård skulle det växa en ört som tjänade till fosters fördrivande.
10 dagar efter midsommar, när Lisa skulle se efter bondens får i en hage, drabbades hon hastigt av värkar. Hon framfödde ett dött barn i skogen, som hon tycke var en flicka. Barnet hade inget hår på huvudet och inga naglar. Lisa kastade barnet i en buske i skogen.
Lisa bekände också, att hon även året innan blivit havande med samma dräng, men då ”haft missfödsel icke långt efter avlessen”.
När Lisa sedan i slutet av juli bekänt för bonden Stockenbergs hustru, hade denne samt en annan piga följt med och förmått Lisa att peka ut platsen. Det enda man fann i busken var ett liten ben, som troddes komma från ett ryggben, och som visades upp vid tinget.
Erik erkände att han haft köttslig beblandelse med Lisa, men nekade till att det skulle skett under äktenskapslöfte, som Lisa hävdat, och även till att ha givit henne några råd i fosterfördrivning.
Häradsrättens utslag blev, att även om Lisa hävdade att barnet var dödfött, hade hon fött det i enskildhet och lagt fostret å lönn. För detta dömdes hon (enligt 16 Kapitlet missgärningsbalken) till att halshuggas och i båle brännas.
Erik dömdes för lägersmålet till 10 Daler silvermynt samt att i Vårfrukyrkans sakristia undgå enskilt skrift och avlösning.
Lisas dom underställdes därefter Svea hovrätt för rättvist provande.