Vid ett extra insatt ting i Åsunda härad den 7 juli 1640….

....kom Jacob Jacobsson i Vela, som var välborne herr Johan Baners bonde, och "klageligen gav till känna" hur hans 1,5 år gamla barn "uttaff hans handawärk, sin dödh lutit haffr".

Ett antal vittnen hördes och följande berättelse om förloppet framkom: Vittnena samt flera andra hade varit samlade hemma hos Jon i Vela till ett samkväm. De "worto drucke" och Jacob Jacobsson ville gå hem. När han kom ut i förstugan kom Christopher Pärsson, fru Elizabeth Yxells tjänare, efter honom och sa till Jacob att han måste gå in igen och dricka ut ölkannan. När Jacob inte ville följa hans begäran tog Christopher honom i axlarna för att föra in honom i stugan igen. En av de andra gästerna såg detta och sköt då Christopher "sin koos utur parstughun" och ut på backen och han kom därefter inte in i stugan igen. Jacob, som var mycket drucken, visste inte vad Christopher var ute efter och tog därför fram sin täljkniv då han var rädd att Christopher på nytt skulle komma intill honom. I samma stund kom Jacobs hustru, som bar deras barn på armen, och tog tag i honom och omkring honom och bad honom att strunta i Christopher och istället följa med hem. När han skulle ta om henne råkade han ragla inpå henne, så att kniven drabbade "twärtt öffwer wänstra benkalffwen" på barnet, en skada som ingen av dem förstod sig på att förbinda. Barnet förblödde därför och dog halvannan timme efter skadan.

Rätten försäkrade sig om att Jacob och Christopher inte hade någon träta sig emellan och inte heller talade onda ord om varandra, likaså att Jacobs hustru Margreta inte anklagade sin man för dråpet.

Därefter förkunnade häradsrätten att den skada Jacob tillfogat sitt barn och som ledde till dess död hade skett mot hans vilja och därför kunde anses ha skett av våda. Jacob friades därför med hänvisning till dråpmålabalkens 26 kapitel.

Tillbaka