Enögla, Vårfrukyrka
Anno 1689 den 17 december hölls extra ordinarie ting vid Åsunda häradsrätt…
…då Hans Jönsson i Enögla anklagade sin hustrus systerson soldaten Erik Johansson Broor för att ett flertal gånger överfallit honom och hans hustru med hugg och slag i deras hem i Enögla. Första gången ska det ha skett den 7 oktober, då han kom "med en talgkniv uti dagsättningen" och återkommit vid midnatt och då skurit hans hustru över ögat och näsan, samt hotat att skära halsen av Hans. Nästa gång soldaten antastat dem var den 5 november, då han kommit till dem med orden "Var är bonden, den skälmen?", dragit sin värja, slagit honom i huvudet och så småningom drivit honom ut ur hans hus. Slutligen ska soldaten den 3 december åter ha kommit efter dagsättningen med en laddad bössa och Hans Jönsson tvingades då fly till en granne. Därutöver anklagade Hans soldaten för att ha huggit i stänger, bord och annat som kommit ivägen uti hans boning samt för att med olöst (?) krut ha skjutit hunden i benet. Hans ber också allra ödmjukast om att tingsrätten måtte hjälpa honom att få frid, helst som "kunglig majestät vår allranådigaste konung och herre lovat varom och enom att få njuta hus och hemfrid".
Soldaten Erik Johansson Broor förklarade att orsaken till dem emellan uppkommet agg och kiv var att Hans Jönsson anno 1682, då de var på väg till mönstringen i Stockholm, fått 36 daler kopparmynt i rotepenningar som han ännu inte velat betala till Broor. Istället har han (soldaten) blivit bemött med onda ord och hot om hugg när han velat kräva sin rätt.
Drängen Erik Johansson från Tjursåker hade bevittnat det första överfallet och kallades in som vittne. Han berättade att soldaten kommit inspringade genom dörren hos Hans Jönsson i vredesmod, dragit Hans i håret, slagit honom till golvet och bla sagt "Jag skall skära halsen av dig idag". När han sedan skulle hugga Hans med kniven och svingade denna bakom sig kom hustrun i vägen och skadades i ögat. Broor erkände på tillfrågan att det gått till så, med undantag för att han inte haft tankar på att skära ihjäl Hans Jönsson.
Nästa vittne var drängen Lars Larsson från Horsbäck i Löfsta socken. Han berättade att han den 5 november, tillsammans med en annan dräng, om aftonen kommit till Hans Jönssons hus på väg hem ifrån Stockholm och begärt husrum för natten. Samma afton hade soldaten Broor kommit in i huset och sagt "Var är bonden, den skälmen?". Bondhustrun hade frågat varför han sökte honom. På detta hade Broor svarat att Hans Jönsson skulle ha lagt in en klagoskrift hos officerarna angående att Broor skulle ha slagit sin hustru. När Hans tillstod att han gjort detta, rände soldaten med "knytte näven" i bröstet på honom så att han for baklänges emot en tunna. Hans hade frågat om att han inte skulle kunna få njuta hus och hemfrid i sin egen stuga. Soldaten ska då ha dragit den värja som han bar vid sidan och slagit Hans två gånger på axeln med denna. Därefter rände Hans ut och soldaten följde efter. Vittnet gick sedan själv ut och mötte då Hans Jönsson och såg soldaten springa efter honom med värjan i handen. Vittnet Lars flydde undan till granngården för att undå att själv drabbas av hugg. När han varit en stund hos grannen Oluf Johansson kom även Hans dit och talade om att han var rädd för att soldaten följde efter. Oluf släppte då in Hans i sin kammare. Oluf Johansson fanns tillstädes, och tillstod att Hans och hans hustru kommit över till honom, men soldaten hade aldrig dykt upp.
En attest inlämnades med den andra drängens (som sökt husrum för natten) berättelse. Denna stämde överens med det föregående vittnets, men med tillägget att efter att ha jagat runt ute på gården körde soldaten in Hans Jönsson i stugan igen. Hans satte sig då i sitt högsäte, men blev av soldaten skamligen driven därifrån och in till sin granne Oluf Johansson.
Vid det tredje överfallet hade soldaten Anders Ersson Falk varit närvarande. Han hade suttit hos Hans Jönsson i Enögla då soldaten Broor kommit in och hälsat vackert. Efter en stund hade dock Hans och Broor börjat träta, sedan Hans anklagat Broor för att ha stulit bl a ett slipstensvred. När sedan Falk gick ut på gården för att resa bort, kom Broor ut efter honom och bad honom följa med in igen och vänta en stund. Broors moster hade nämligen lovat systersonen mat, och när han hade ätit kunde de följas åt. När de så åter kom in i stugan sade Broor: "Kära moster, låt mig få ett stop öl". Först vägrade man honom detta, men efter en stund gick hustrun för att hämta öl. Broor hade då vände sig till bonden ochfrågade varför han inte skulle fått dricka, och tillagt att han "fått dricka här i gården förr än du kom hit". Därefter hade Broor tagit bössan men Falk sade sig ha tagit den av honom. Hans Jönsson, som satt i högsätet, rycktes fram på golvet av Broor så att skjortan gick sönder och fick ta emot slag på kindbenet. När hustrun kommit in sade hon enligt Falk att hon ville ge två kannor öl till den som ville slå Broor. Hans Jönsson ska sedan efter en stund gått ut därifrån. Falk hade inte hört Broor tala onda ord med sin moster.
Hans Jönsson begärade att för guds skull få slippa denna soldaten Broor "ty han nödgas på vidrig händelse övergiva hemmanet", om han "vill vid livet bliva". Hans erbjöd sig också att få fram en annan soldat i Broors ställe, om rotebönderna inte ville ordna detta.
Häradsrättens utslag var, att de hade hört parternas klagomål och noga betänkt saken. Soldaten Erik Johansson Broor hade tvenne åtskilda gånger i vredesmod kommit hem till Hans Jönsson och med hugg ochslag i hans egen stuga överfallit honom och drivit honom ut ur hans hus. Broor kunde inte säga emot vittnesmålen (dock endast ett vittne per tillfälle) utan han tillstod i stort sett överfallen. Rätten ansåg att även om straffet mot denna soldat borde "hårdeligen skärpas" kunde denna ringa rätten "intet annat än döma honom biltagen över allt Sverige, och att hava förgjort alla sina lösören, och det i anseende till det 2 och 22 cap edsöresbalken". Domen underställdes dock med underdånig ödmjukhet kungliga hovrättens visa omdöme.
Tilläggas kan, att anno 1690 hölls ordinarie vinter ting..
…då "föraren Malm inkom uppå soldaten Erik Johansson Broors vägnar, sägandes det Hans Jönsson i Enögla för 9 år sedan uppburit lagpenningen (?) av roten 30 daler kopparmynt" som Hans Jönsson "under resan åt Stockholm låtit förkommas begärandes Malm att Broor dem nu igen bekomma". Hans Jönsson kunde "intet neka till att ha uppburit penningarna, men sade sig dem till soldaten sedermera betalt. Föraren begärde att Hans Jönsson skulle sig med ed befria för samma fordran, alltså svor Hans Jönsson med hand å bok sig inga penningar av samma rotepenningar till Broor skyldig vara och blev således ifrån den talan i de mål befriad".