Strömsberg, Bred
År 1743, den 10 februari hölls laga vinterting…
"… kronolänsman välaktad Sven Dimberg tilltalade kvinspersonen Karin Ersdotter på Löts ägor och drängen Hans Hansson i Skälby för det de med varannan olovligt umgänge plägat - varav Karin havande blivit och barn framfött..".
Karin berättade, att vid tjugondagstiden år 1742, då hon tjänat tillsammans med Hans på Strömsbergs sätesgård har hon av honom blivit hävdad. Det skall ha skett så, att han om natten kommit till henne i köket. Sju veckor före helgonmässan födde hon ett flickebarn, som ännu levde.
Hans Hansson nekade alldeles till att ha plägat något olovligt umgänge med Karin. Några vittnen hördes då. Hustrun Anna Berg berättade att hon sett Hans i Karins säng i köket strax efter julhelgen 1742. Hustrun Malin Andersdotter, som varit hos Karin i barnsnöden, dvs under förlossningen, kunde berätta att Karin under födslovåndorna erkänt att Hans hade lägrat henne, men även att kapten Bröckers tvenne söner hade haft umgänge med henne efter att hon blivit "med barn rådd".
Karin sade, att efter att hon blivit havande, och känt att barnet sparkade, hade Johan och Wilhelm Bröcker haft olovligt umgänge med henne. Dessa kallades då in till tinget för att höras. Karin berättade då i deras närvaro, att hon sistlidne år i februari månad stött på Wilhelm Bröcker i en hölada. Hon kunde inte slippa ifrån honom, förrän hon plägat olovligt umgänge med honom. Veckan därpå hade hon träffat på kornetten Johan Bröcker i skogen, och hon hade inte kunnat komma ifrån honom, förrän han hade hävdat henne.
Kornetten av kungliga livdrabanten Johan Bröcker och hans bror Wilhelm nekade alldeles till att någonsin ha hävdat Karin.
En piga som flyttat till Sala behövde också höras, varför målet skulle fortsättas vid nästa ting.
År 1743 den 20 september hölls laga hösteting ….
Hans Hansson, som fram till nu bestridit anklagelserna, bekände nu frivilligt att han "efter Karins utsago med henne plägat olovligt umgänge, men ville bestrida, att han voro rätta fader till hennes framfödda barn, emedan hon ock tillförne vid rätten bekänt, det tvenne Capitain Bröckers söner även haft med henne att beställa".
Bröckers söner hade i brist på bevis tidigare blivit frikända från Karins påståenden, och hon hade senare återkallat sin beskyllning på dem, och endast angivit Hans Hansson som barnafader. Under själva barnafödseln hade hon också angivit Hans Hansson som barnafar, något som de då närvarande hustrurna hade intygat under ed.
Kronolänsman vet att berätta, att Karin en gång tidigare har pliktat för lönskaläge, och att Hans Hansson varit angiven för lönskaläge en gång tidigare, men blev då ej fälld. Karin anhöll om, att hans Hansson skulle bli skyldig att bidra till barnets uppehälle.
Häradsrättens utslag blev, att Hans Hansson, eftersom han frivilligt erkänt att han begått lägersmål med Karin, under den tid de tillsammans tjänade på Strömsbergs säteri, dömdes för första gången begånget lönskaläge (enl 53 Kapitlet 1 § Missgärningsbalken) till 10 Daler Silvermynts böter. Karin Nilsdotter dömdes för andra gången begånget lönskaläge till 10 Daler Silvermynt. Han skulle därutöver skänka 4 och hon 2 Daler Silvermynt till Breds kyrka, samt i sakristian i 3-4 personers närvaro undgå enskild skrift och avlösning. Därutöver skulle Hans (enl 8 Kap. 7 § i Ärvdabalken) bidra till barnets uppehälle med 15 Daler Kopparmynt om året, räknat från dess födelse till "det sig själv nära kan".