Strömsdal, Bred
År 1745 den 21 maj hölls laga sommarting ….
"…inkallat arrendatorn på Strömsdals säteri Olof Andersson tilltalandes honom för det han såsom gift karl skall lägrat kvinnsperson Anna Pehrsdotter i Bonde prästgården, under det hon varit hans tjänstepiga".
Anna berättade, att "förlidet år då hon tjänt hos arrendatorn Olof Andersson och vistats både på Strömsdal och ibland på rusthållet Gunsta, bägge i Breds socken belägna, skall hon 4 förskilda gånger av denne dess dåvarande husbonde övertald till lägersmål, som skall skett första gången i hans egen säng i Gunsta, andra gången i stallet där sammastädes, tredje gången i Strömsdal i en bod, och fjärde gången i köket i samma gård, varefter hon havande blivit och 8 dagar för Vårfrudagen eller den 17 martti sistlidne fött ett piltabarn som ännu lever, påstående att hon med ingen annan mansperson än denna att skaffa, fast än hon, när hon först känt sig vara rådder, skall blivit tillbedd och dels trugad att bekänna på en annan, nämligen drängen Olof Larsson i …, vilken bekännelse likväl hennes samvete nödgat henne att ändra, och bekänna på denna såsom hennes lägersman".
Olof nekade till allt, och menade att Anna beskyllde honom för detta av arghet eftersom han drivit henne ur sin tjänst, när han fick höra att hon var med barn.
Ett antal vittnen hördes. Torparen Erik Eriksson i Ugglan berättade, att när han förra sommaren när rågen bärgades gjort dagsverken på Gunsta. Eftersom de då arbetade till sent på aftonen, hade han blivit kvar över natten. När de ätit, hade de gått och lagt sig i stallet på höet. Där hade också Olofs pigor legat, och Olof själv hade kommit strax efter. Det var då så mörkt att vittnet inte kunde se var Olof lade sig.
Vittnet drängen Anders Andersson i Knåpa sa, att när han föregående år tjänat hos Olof Andersson, brukade arbetsfolket sova på höet i stallet. I mitten av juli, när så skedde som vanligt, hade Olof kommit in och frågat hur de låg, eftersom det var så mörkt. Anna ska då ha svarat att hon låg mot väggen, Olof bad henne flytta sig, men hon hade menat att det fanns plats för honom också. De hade sedan legat tillsammans denna och påföljande natt, men vittnet som legat på sidan om hade inte kunnat märka att de haft med varann något olovligt umgänge, och att Olof hade haft livstycke och byxor på, och Anna kjorteln.
Nästa vittne var pigan Margareta Andersdotter i Wida. Föregående sommar hade hon liksom de andra pigorna legat i en bod på Strömsdal, när Olof en natt kommit hem från Gunsta och kommit in i boden och sagt "Kom upp och giv mig äta". Anna hade då gått upp och blivit borta länge, men var hon varit visste inte vittnet.
Därpå vittnade pigan Kajsa Johansdotter i Backa: Hon berättade bl a om en natt i Gunsta, när vittnet, Anna och en annan piga (Anna Eriksdotter) legat i tillsammans i samma stuga. Olof ska då ha bett att någon av dem skulle komma till honom i hans säng, varpå Anna Pehrsdotter gått till honom och lagt sig, och blivit kvar där hela natten. Anna hade när hon gick över till husbondens säng bara haft linnetyget på sig. Kajsa hade dock strax somnat, och därför inte hört eller sett om de haft något oanständigt umgänge med varann.
Även pigan Anna Eriksdotter i Hänsta hördes. Hon kunde också berätta hur de ter pigorna och husbonden legat en natt i samma stuga, när Olof ska ha bett en av pigorna att komma till sig i sin säng, eftersom det var så mycket loppor där. Anna gick då över till Olofs säng. Hon hade sedan sovit och inte sett eller hört något. Hustrun hade inte varit hemma vid detta tillfälle.
Olof sa att han visserligen kommit att ligga bredvid Anna två nätter i stallet i Gunsta, och att hon legat hos honom en natt i hans säng strax före midsommar. Det sistnämnda hade berott på att pigorna klagat på att de låg för trångt i andra sängen, och att han därför bett någon av dem att komma till hans säng. Något otillbörligt hade dock inte försegått.
Eftersom Olof så hårdnackat nekade, beslöt häradsrätten att han måste vid nästa ting med Ed sig värja, och dess förr innan skulle prästerskapet i församlingen noga underrätta honom av vikten av att svära eden.
År 1745 den 8 oktober och följande dagar hölls laga hösteting….
Arrendatorn Olof Andersson vid Strömsdals säteri skulle vid detta ting svära sig fri från beskyllningen om enfalt hor, som Anna Persdotter framfört. Kaplanen i Sparrsätra och Breds socken Claes Lindman har skickat in en skrift, där han intygar att han noga föreställt Olof Andersson Edens vikt och värde, samt den själavånda, han sig underkastar, om han svär den falskt.
När häradsrätten nu tillfrågar Olof Andersson om han är redo att Värjesmålseden gånga, svarade han att han nu besinnat sig, och rent ut bekänna ville, det han till detta brott är skyldig.
Därefter framläggs en skrift från Olofs hustru där hon, om han är skyldig till brottet, likafullt erkänner honom som sin äkta och älskeliga man, och vill aldrig från honom skiljas.
Utslaget blir, att Olof döms (enligt 55 kapitlet 1 § i missgärningsbalken) för första gången begånget enfalt hor till 80 Daler silvermynt i böter, som dubblas till 160 Daler Silvermynt (enligt 53 kapitlet 4 § i samma balk), eftersom han lägrat sin egen tjänstepiga.
Anna Persdotter döms till 40 Daler silvermynt (55 kap. 1 §), eller om hon inte kan erlägga pengaböterna, istället genomgå kroppsstraff med 10 par ris, tre slag av paret.
Därutöver skall de till Breds kyrka erlägga han 4 och hon 2 Daler Silvermynt i böter, och i närvaro av 3-4 av de äldsta i församlingen undergå enskilt skrift och avlösning.
Eftersom Olofs hustru förlåtit honom detta och brott, och inte vill skiljas, låter rätten det stanna därvid.